Welcome to Adobe GoLive 6

Det börjar skymma efter en disig dag. Det sista ljuset lyser fortfarande upp himlen men på kullarnas baksida lägger sig skymningen mjukt över nejden. Det är stilla och tyst, det enda som hörs är tystnaden i sin frånvaro av larm. Inte ens vindens sus hörs då det är alldeles stilla. Man kan nästan höra skymningen falla. Är det inte vemodigt vackert. Något sötsurt över mörkrets intåg och ljusets sista skygga skimmer. Skymningsland är till hälften vävt av drömmar och till hälften vävt av det vi tror oss veta. En sorts ingemansland där allt kan hända. Vi möts där, bortom ljuset.
Gro, gro, lilla frö
Livet är en dröm
Mörkret mumlar runt vår ö
Kanske ska vi aldrig dö
Alla går allena

(Fred Åkerström-Berceuse)

Allt i universum är i rörelse, under förvandling. Inget är konstant. Vår fysiska vetenskap kan alltså bara ge oss förhållanden mellan en rörelse och en annan rörelse. Detta innebär att de resultat vår forskning ger oss endast är relativa data som bara gäller just där mätningen skedde och just då mätningen skedde. Det ger inga universella sanningar. För att få absoluta sanningar kan utgångspunkten för vidare forskning inte finnas inom tid och rum.

För att bedöma vad livet egentligen är (det vi inte vet utan skall bedöma måste betecknas som det okända) måste vi utgå från det kända, för att bedöma det okända.

Vad är då det absolut helt säkert kända?
Det enda vi kan vara helt säker på är att vi finns till och att vi upplever. Det är på den grunden vi måste bygga vår analys av det okända.

Vad vet vi då?
Jo följande är orubbliga fakta och ger oss en fast grund att stå på i vår analys av det okända:
  • Vi vet att vi finns till och att vi upplever.

  • Vi vet att allt vi upplever finns i tid och rum.

  • Vi vet att allt i tid och rum är under förvandling.

  • Vi vet att vår upplevelse är konstant.

  • Vi vet att inget i tid och rum är konstant.


Då vår upplevelse är konstant och då inget inom tid och rum är konstant måste det upplevande befinna sig utom tid och rum.

Det som befinner sig utom tid och rum kan således inte uppbära några som helst egenskaper. Alla egenskaper är knutna till tid och rum.

Detta upplevande något är alltså inte stort och ej heller litet. Det är heller inte ungt och ej heller gammalt. Det helt enkelt bara är. Helt egenskapslöst.

Detta innebär att detta något endast kan analyseras till att vara, och även endast omnämnas som "något som är".

Detta "något som är" är således evigt. Detta "något som är" kan heller aldrig skiljas från något annat som är utan "något som är" är det enda som finns.

Men vad kan då detta "något som är" uppleva då detta "något som är" är det enda som finns? Då all upplevelse bygger på kontraster och då upplevaren måste kunna skilja sig från det upplevda måste all form av upplevelse vara en omöjlighet om "något som är" är det enda som finns.

Tid och rum är således av "något som är" en "skapt" företeelse för att upplevelse ska vara möjlig. Vårt fysiska universum, eller världsalltet tid och rum är alltså lika evigt som "något som är". Tid och rum kan aldrig ha blivit skapat utan måste alltid funnits. Om tid och rum inte fanns skulle liv inte existera utan endast livlöshet skulle existera, ett ickenågot, vilket är en omöjlighet. Inget liv skulle då kunna skapat tid och rum. Tid och rum är alltså lika eviga som "något som är" och tid och rum är lika fundamentala för upplevelse som "något som är".

Men då allt som finns enligt tidigare analys är det enda som finns så innebär det att tid och rum endast är en illusion. En evig illusion som möjliggör upplevelse av livet.

Genom illusionen tid och rum kan "något som är" uppleva livet.
Men denna analys av oss själva måste ju principiellt omfatta alla levande varelser. Och då illusionen tid och rum är en yttring av "något som är" och när detta något är allt som finns betyder det att allt i illusionen är en yttring av liv. Världsalltet är sålunda utan undantag levande och därmed upplevande liv.

"I did not begin when I was born, nor when I was conceived. I have been growing, developing, through incalculable myriads of millenniums... All my previous selves have their voices, echoes, promptings in me... Oh, incalculable times again shall I be born."
Jack London (1876-1916)
Amerikansk författare

"It is not more surprising to be born twice than once."
François-Marie Arouet Voltaire (1694-1778)
Fransk författare och upplysningsfilosof

"Den som fruktar döden har förlorat livet."
Johann Gottfried Seume (1763-1810)
Tysk författare

"Vi får det öde vi har förtjänat."
Albert Einstein (1879-1955)
Tysk-schweizisk-amerikansk fysiker och nobelpristagare

"Livet består av illusioner. Bland dessa illusioner blir vissa bestående. Det är de som är verkligheten."
Jacques Audiberti (1899-1965)
Fransk dramatiker

"Varje liv skapar sitt öde."
Henri-Frédéric Amiel (1821-1881)
Fransk-schweizisk författare och filosof.

All rights reserved & Copyright this domain owner